.. utan snarare någon som ville förstå varför tumregeln är att man betalar ut lön till sig själv upp till brytpunkten. Detta inlägg består av mina anteckningar i den processen plus några andra frågor. Jag fokuserar på ett bolag ägt av en person som tar ut lön och utdelning endast till sig själv. Jag slarvar därför medvetet med nyanser som gäller andra upplägg, och förenkar saker, kanske för mycket. Och kanske slarvar lite generellt…

Så ta allt skrivet nedan med en rejäl nypa salt och först och främst som en källa till idéer på vad man ska vara medveten om. Jag har själv upptäckt en hel del fel medan jag skrev detta. Skyll inte på mig om du förlorar massa pengar eller får otrevligheter med Skatteverket.

Jag skriver detta i maj 2026. Kom ihåg att lagarna ändras löpande. Om du hittar något som inte stämmer, eller om reglerna har förändrats, kommentera gärna nedan. Min motivation att publicera detta är faktiskt att undvika misstag för min egen räkning.

Och här bör jag också nämna att Skatteverket har en skattsimulator där man kan räkna ut den privata skatten.

Gränsbeloppet och basbelopp

Prisbasbeloppet är en siffra som räknas ut och publiceras av SCB. Inkomstbasbeloppet fastställs av Pensionsmyndigheten.

Dessa två används flitigt när man ska räkna ut skatter. Syftet är att lagen fastställer reglerna med hjälp av dessa belopp, och på så sätt uppdateras regelverket automatiskt med inflationen.

• Prisbasbeloppet. För 2026 är det 59 200 kronor.
• Inkomstbasbeloppet: För 2026 är det 83 400 kronor.

Gränsbeloppet: Enligt 3:12-reglerna, om man har ett enmansbolag, har man möjligheten att betala 20% skatt på en utdelning, upp till gränsbeloppet. Dessutom räknas den delen av utdelningen som inkomst på kapital, så den påverkar inte marginalskatten på inkomst av tjänst (dvs lönen). Har bolaget fler aktieägare, eller om en person har flera bolag, blir det lite mer komplicerat, men förmånen försvinner inte.

En utdelning utöver gränsbeloppet kallas överutdelning, och beskattas som lön i bästa fall, möjligen värre. Mer om det nedan.

“Brytpunkten”

Skiktgränsen, eller “brytpunkten”, är gränsen för att börja betala 20% statlig inkomstskatt. När den beskattningsbara förvärvsinkomsten (lön och allt som räknas ihop med den, minus grundavdraget) passerar denna gräns går marginalskatten upp från enbart 30-32% kanske, till 50-52%. Så det är uppenbart varför man vill undvika den, om så är möjligt.

Intressant nog, är inte brytpunkten direkt kopplad till något basbelopp, utan istället fastställs den av regeringen enligt regler som är förknippade med inflationen (se 65 kap. 5 § inkomstskattelagen).

För inkomståret 2026 är skiktgränsen 643 000 kronor.

En graf på marginalskattetrappan för år 2026 finns på denna sajt. Och återigen, har Skatteverket en skatteräknare som inte bara räknar ut skatten, men visar i detalj vart varenda krona går.

Mer om gränsbeloppet

Gränsbeloppet är summan av all outnyttjat utdelningsutrymme sedan bolaget startade. Med andra ord, om man inte utnyttjar förmånen fullt (eller alls) under ett visst år, kan man gärna spara den. Det kräver att man lämnar in en K10-bilaga med sin vanliga personliga inkomstdeklaration (INK1), trots att man inte tagit ut någon utdelning. Enligt Skatteverket är det möjligt att i efterhand uppdatera det sparade utdelningsutrymme, men detta kan vara svårt, speciellt om det gått många år.

Rätten till utdelningsutrymme påverkas inte av bolagets vinst eller förlust.

3:12-reglerna förändras från inkomstår 2026 (deklaration 2027) och de nya reglerna är gynnsammare.

Tidigare var utdelningsutrymmet enligt schablonregeln 2.75 x inkomstbasbeloppet enligt året innan utdelningen utfördes. Så för en utdelning gjord 2026 gäller inkomstbasbeloppet för 2025 (80 600 kr), så det skulle ha varit 80600 × 2.75 = 221 650 kr. Alternativt, fanns det också en “huvudregel” som var baserad på löner, och var mer komplicerad.

De nya reglerna säger ungefär: Varför schablonregel eller huvudregel? Varför inte både och? Och varför bara 2.75 inkomstbasbelopp om man kan 4?

Med andra ord, alla börjar med ett utdelningsutrymme på fyra inkomstbasbelopp. I K10-bilagan vi lämnar in med deklarationen för året 2026 och senare får vi alla ett utdelningsutrymme på 4 x 80600 = 322 400 kr. Detta kallas grundbeloppet.

På det kan man lägga på:

• Lönebaserat utrymme, baserat på löneuttag enligt deklarationen innan den man lämnar in. Ett år betalar man lön, året efter får man eventuell förhöjning på utdelningsutrymmet, alltså.
• Ränta på den del av omkostnadsbelopp (om man har betalt för aktierna).

Eftersom den andra punkten är irrelevant för mig, skippar jag den.

Lönebaserat utrymme är heller inte så relevant om man bedriver ett enmansbolag där man tar ut lön bara för sig själv. Men har man anställda, kan det ge ett tillägg.

Det går till så här, i stora drag: I deklarationen för år 2026 (inlämnad 2027) räknar man ihop all kontant lön som bolaget gav ut (alltså exklusive beskattningsbara förmåner). Dra av åtta inkomstbasbelopp enligt 2025 (8 × 80600 = 644 800 kr). Fick du ett positivt nummer, dela det med två, och det kan man lägga till grundbeloppet.

Om bolaget delar ut lön till endast en person, betyder det att man får ut något av det lönebaserade utrymmet för lönen som gått över brytpunkten, ungefär. Men eftersom löneunderlaget gäller alla anställda sammanlagt, är situationen helt annorlunda om man har flera anställda. Man måste dock ta ut en viss lön för sig själv (eller närstående), för att lönebaserat utrymme är begränsat till 50 gånger lönen man fick själv.

En liten grej som inte gäller mig, men ändå: Om bolaget har flera aktieägare blir det svårare med lönebaserade utrymme. Till exempel, om bolaget har två delägare med 50% var, ska bolaget ha betalat dubbelt så mycket lön, 1 289 600 kr, innan man ser en krona av det här.

Hur mycket i plånboken?

På en utdelning inom gränsbeloppet betalas som sagt 20% skatt på kapital. Så om bolaget har fått en hundralapp i extra intäkt, och jag vill få den i min plånbok, betalar jag först bolagsskatt på 20.6%. Då har jag 79.40 kr att dela ut. Dra av 20% av det, blir det kvar 63.52 kr i plånboken.

Utöver gränsbeloppet: Lön eller överutdelning?

Upplägget är nu att bolaget har fått en hundralapp i extra intäkt, och jag vill ta ut en lön som motsvarar denna. Jag tar ut en lön på 76.09 kr. På den är bolaget skyldigt att betala arbetsgivaravgift på 31.42% (om löntagaren är under 66 år, 10.21% annars). Det blir 76.09 × 0.3142 ≈ 23.91 kr.

Sammanlagt har bolaget en utgift på 76.09 + 23.91 = 100 kr, så det kvittar med intäkten. Och eftersom både lönen och arbetsgivaravgiften är avdragsgilla, så blir det noll bolagsskatt på hundralappen som gick in och ut.

Är man 66 år, betalas det endast 10.21% arbetsgivaravgift, och man landar i 90.74 kr lön. Det lönar sig att vara boomer.

Det ska jämföras med överutdelning, eftersom både lön och överutdelning räknas i inkomstslaget tjänst. Med andra ord, när man deklarerar, skriver man in lönen i ruta 1.1 i INK1-blanketten (“Lön, förmåner, sjukpenning m.m.”). Utdelning över gränsbeloppet (överutdelning) går i ruta 1.7 (“Inkomst från bilaga K10, K10A och K13″). För att räkna ut den beskattningsbara inkomsten (överskottet) lägger man ihop rutor 1.1 till 1.7 (“Inkomster – tjänst”) och drar av rutor 2.1 till 2.4 (“Avdrag – Tjänst”). På det drar man av grundavdraget och fortsätter. Se t.ex. Skatteverkets broschyr om skatteräkning, SKV425 sida 6 (jag har bortsett från enskild näringsverksamhet, om man har sådan).

Så man kan få intrycket att en överutdelning är skattemässigt precis som en lön. Och som jag redan räknat ut ovan, tar man bolagsskatt på 20.6%, och resten av hundralappen blir utdelningen: 79.40 kr.

Kort och gott, om jag tar ut den intjänade hundralappen som lön, lägger det till 76.09 kr. Gör jag det med överutdelning, blir det 79.40 kr. På det dras inkomstskatt av på tjänst, precis som vilken lön som helst.

På så sätt kan man få för sig att det spelar ingen roll hur mycket man tjänar. En överutdelning ger alltid 3.31 kr mer. Förutom om man är 66+, såklart.

Men ingen sorts utdelning räknas som underlag till jobbskatteavdrag, och det betyder en betydligt högre marginalskatt om man inte har lagt ner en hel del på lön. Jag fortsätter med den viktiga punkten.

Jobbskatteavdrag och varför lön upp till minst ~475 tkr

Hur man räknar ut jobbskatteavdraget beskrivs i detalj i SKV425:s punkt 25 (“Skattereduktion för ­arbetsinkomster”). Beskrivningen är lite långdragen och säger vad som ska räknas in, och det är därför lätt att missa att punkt 1.7, där man skriver in överutdelningen, inte nämns alls i detta sammanhang.

Jobbskatteavdraget är den väsentliga aktören i att skapa en progressiv marginalskatt. Det är den som drar ner marginalskatten från t.ex. 32% till c:a 20% mellan ungefär 50-190 tkr lön, och till c:a 25.6% mellan 190-475 tkr (år 2025, för personer under 66 år). Förklaringen till hur man gör avdraget är lite krånglig, men mellan 190-475 tkr handlar det i grund och botten om att man räknar ut 19.9% av underlaget (dvs lönen) och multiplicerar detta med kommunala skattesatsen, ungefär 32%. Avdraget blir alltså 0.32 x 0.199 = 0.06368, så c:a 6.4% (procentenheter, alltså). 32 – 6.4 = 25.6%. Och till det lägger man till och drar av konstanta siffror som ser till att skattesatsen i kronor går upp mer eller mindre kontinuerligt med ökad inkomst.

Över c:a 475 000 kr är jobbskatteavdraget konstant, och påverkar därför inte marginalskatten. Slutsatsen är således att lön är bättre hela vägen upp till den summan. Däröver kan man börja tänka på överutdelning.

Det är också någorlunda nämnvärt att grundavdraget inte får vara större än alla inkomster av tjänst, minus punkt 1.7. Så har man lagt allting på överutdelning och inget på lön, får man inte ens grundavdraget. Men det skulle man inte göra i vilket fall, om man har tänkt på jobbskatteavdraget.

Att snåla eller inte snåla

Frågan som kvarstår är om man ska ta ut allt utöver jobbskatteavdragets gräns (~475 000 kr) som överutdelning.

Ett annat problem med utdelningar, vare sig inom eller utöver gränsbeloppet, är att man inte betalar arbetsgivaravgift för dem, och därför räknas de inte in för pension och sjukförsäkring. Man får alltså 3.31% mer, men förlorar på det om man blir sjuk eller vem vet, kanske når pensionsålder.

Man kan säga att det är ett personligt val hur man fördelar mellan lön och utdelning, men om man räknar ut hur mycket man får mer in pension, visar det sig att det tar inte lång tid innan man får den lilla investeringen tillbaka med råge.

Min Pension har en utmärkt simulator som visar prognoser på pensionsnivån, beroende på hur mycket PGI (dvs lön) man lägger in. Kräver inloggning med BankID. Prova några lönnivåer, och räkna ut relationen mellan tillagd lön och tillägg i pension.

Utifrån det, räkna ut hur många år det kommer att ta att kompensera för de 4.1% man “förlorat” genom att ta ut pengarna som lön istället för överutdelning.

Varför 4.1%? Som nämnt ovan, på en hundralapp intäkt kan man ta ut en överutdelning på 79.40 kr eller lön på 76.09 kr. Man drar alltså av 4.1% av överutdelningen för att nå lönnivån.

Så bara köra allt som lön? Inte alltid: Det finns gränser på det också.

Vad gäller Pensionsgrundande inkomst (PGI), finns det en övre gräns på 8,07 inkomstbasbelopp (7.5 exklusive avdrag för allmänna pensionsavgiften). Inkomster över det räknas inte som PGI. För år 2026 gäller 673 038 kr i inkomst och andra förmåner.

Det finns också en nedre gräns: Inget räknas in om den totala årliga pensionsgrundande inkomsten ligger under 42.3% av prisbasbeloppet. 25 042 kronor för hela 2026, till exempel.

Och ja, det är inkomstbasbelopp för den ena och prisbasbeloppet för den andra.

Hur är det men sjukförsäkringen då? Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är också begränsad mellan 24% av prisbasbeloppet till 10 prisbasbelopp. I 2026 handlar det om 14 200 kronor till 592 000 kronor.

Och här finns kanske svaret till tumregeln som säger att man ska ta ut lön upp till brytpunkten. Förutom att det är otrevligt att betala 20% mer i statlig skatt, så låg brytpunkten som sagt på 643 000 kronor i 2026. Det är ungefär i samma område som lönen slutar bli effektiv för PGI och SGI. Utöver runt 600 000 kronor finns det ingen anledning att fortsätta med lön.

Glöm nu bara inte att man alltid kan skjuta upp utdelningar (både inom gränsbeloppet och överutdelningar), men en lön måste man ta ut samma år. Inte precis, faktiskt, man kan använda periodiseringsfonder i viss mån för att skjuta upp lön också.

Periodiseringsfonder

En periodiseringsfond är ett lån från Skatteverket men bra ränta (som är statslåneräntan precis, var tidigare 72% av den). Varje år kan man undvika 25% av bolagsskatten, och istället betala den upp till sex år senare.

Men det handlar inte bara om ett lån, och man brukar vanligen inte beskriva periodiseringsfonder på det här sättet. Snarare, brukar det handla om att avsätta inkomster. Med andra ord, i bolagets inkomstdeklaration (INK2) förminskar man det skattepliktiga överskottet med upp till 25%, och i en senare deklaration lägger man till samma summa. Man låtsas alltså som att en del av överskottet inte finns ett år, och i en senare deklaration lägger man till den delen. Det är utmärkt om det finns en risk att bolaget går i förlust i framtiden, och senare läggs ner. I det fallet kan man kvitta förlusten mot en återföring av periodiseringsfond, och på så sätt slippa betala skatten på det uppskjutna överskottet.

Eller, om man ser periodiseringsfonderna som lån på bolagsskatt, så kan man betala tillbaka lånet även genom att kvitta det mot en “negativ skatt” på ett år med förlust. Annars får man ju ingenting från Skatteverket när man deklarerar förlust. Det finns ingen negativ bolagsskatt.

Så känner man sig säker att bolaget kommer vara kvar även efter ett år eller fler med förlust, behöver man inte periodiseringsfonder: När solen skiner igen, kvittar man överskottet med förlusterna från tidigare år. Periodiseringsfonder är däremot ett bra verktyg för att undvika överflödig skatt om företaget upplöses för att det gick dåligt. Och det är ju så det brukar gå till.

Bolaget som en spargris?

Givet de sänkta skattesatserna för 66+ kan man få intrycket att det är bäst att låta överskott ligga kvar i bolaget som någon slags pensionsfond. Tyvärr är det inte så, eftersom skatteförmånerna för 66+ endast gäller lön, och inte utdelning. Och att ta ut lön på överskott som det redan betalats bolagsskatt på är inte så bra idé i de flesta fall. Även med låg arbetsgivaravgift och förhöjt grundavdrag.

Om man tar en hundralapp i ursprunglig vinst, är det 79.40 kr kvar efter bolagsskatt. Man delar därför ut en lön på 72.04 kr, och betalar 10.21% arbetsgivaravgift på den sistnämnda, 7.36 kr alltså. Till det tillkommer ens egen inkomstskatt. Ligger marginalskatten på 32%, till exempel, får man 48.99 kr i plånboken, och det är ju inte särskilt attraktivt. Nu tog jag ett lite extremt exempel, men för att få samma som utdelning inom gränsbeloppet (63.52 kr) måste man ha en marginalskatt lägre än 11.8%. Jag vet inte precis var det landar, men det kan inte vara särskilt mycket.

Jag går heller inte in på att bolaget hamnar i ackumulerad förlust när det delar ut löner utan inkomst, och sen är man färdig med bolaget. Det finns saker att göra med ett sådant bolag, men inget som är i min stil.

En annan möjlighet, om bolaget praktiskt taget inte har någon aktivitet, utan bara är en spargris, är att ta ut hur mycket som helst utdelning och betala kapitalskatt på 25%. Det är möjligt efter 4 år (karenstiden, den var 5 år tidigare).

Så från den ursprungliga hundralappen, som blev 79.40 kr efter bolagsskatt, drar man av 25% skatt på kapital av onoterade aktier som inte är kvalificerade, och vi landar i 59.55 kr.

Men vad gör man med pengarna som ligger där i bolaget? Antagligen satsar man dem på någon fond, eller bara tar ut ränta. Man kan uppnå precis samma avkastning genom att betala ut pengarna, betala skatt och satsa dem på samma sätt som privatperson. Avkastningen är proportionell till summan man satsar, så det spelar ingen roll om man satsar summan före skatt och betalar skatt sedan på hela paketet, eller betalar skatt först och satsar delen efter skatt.

Den stora skillnaden är skatten på avkastningen: Bolagsskatten är densamma på alla sorters vinster, inklusive vinst på kapital. Därför betalar man skatt på den precis på samma sätt. Hur mycket skatt beror på lön eller utdelning, och vilken sorts utdelning, som jag redan diskuterat ovan. Och bonanzan var ju utdelning inom gränsbeloppet, med 63.52 kr kvar. 36.48% skatt känns som att vinna lotteriet.

Gör man samma sak som privatperson, gäller vanlig kapitalskatt 30%. Det är alltså alltid lägre skatt på avkastning om man gör det privat, och här jämförde jag med den mycket begränsade vägen till plånboken.

Så att använda bolaget som spargris är förmodligen lite mer gris än spar.

Med det sagt, kan man tänka sig scenarier där spargrismodellen kan funka. Till exempel, om man vet att verksamheten kommer upphöra inom ett antal år, och är okej med att ta ut enbart utdelning inom gränsbeloppet mot slutet. Så får pengarna ligga i bolaget några år.

But I do own an Tadiran Wave INV 40/3 installed 2016, and then I had some issues with it. In hindsight, there was some real kind of problem a few years ago, and the rest of the problems were because the AC guy that came to fix the original problem replaced a 100k thermistor with a 5ok one. So the microcontroller detected something was wrong every now and then, and stopped the show (preferably on a hot summer day). He used to come, change the thermistor again, and the machine worked nicely until the next time. Why this helped on the first occasion and on those that followed is beyond me. Eventually I acquired and replaced the thermistor myself, with rated value given in the installation manual, and I hope that’s the end of it.

By the way, a 50k thermistor instead of a 100k thermistor makes the controller think the temperature is 16°C higher than it actually is. So it’s not wrong enough to make prevent the machine from kicking off, but bad enough to dislike it enough to stop after a few months. Or a year.

I have no training in the field of air conditioning or anything of that field, and my memories from the Thermodynamics course I took (and somehow passed with a fair grade) is that the world is turning into a mess. Being a human, I’m always at the risk of writing rubbish, but on this post I feel pretty free to do so. If I got something wrong, kindly correct me below. If you blew your compressor because anything I wrote below, blame yourself for taking advice from someone who has no clue.

But the story with the thermistor is yet another piece of evidence that if something is important, better be involved in the gory details. Not necessarily those written below.

The jots

• The name of the game is the refrigerant’s boiling temperature, which changes with the pressure. The compressor pushes coolant towards the condenser’s coil (“radiator”), which travels downwards and cools down there, turning into liquid somewhere in the middle of it. As the refrigerant cools down all the way through the coil, it reaches the end of the coil at a temperature that is lower than the boiling point (but the pressure remains more or less uniform). The difference between the measured temperature at the boiling point calculated from the pressure is called subcooling, and gives an indication of the level of the refrigerant inside the coil. That is, where in the coil it turned from gas to fluid.
• By the same coin, inside the evaporator, the fluid refrigerant (actually, mixed with some gas due to spark evaporation at the metering device) travels upwards and heats up by the inside air it cools. Somewhere in the middle the fluid reaches its boiling point, and continues as gas. Once again, the difference between the measured temperature at the end of the coil and the boiling point indicated by the pressure is called superheat, and indicates where in the coil this took place. This too gives an indication of the refrigerant fill.
• The measurement of temperature and pressure is typically done at the outdoor unit’s connection to the pipes. There might be differences in pressure and temperature from those actually relevant at the evaporator coil, but this is good enough for figuring out the overall situation.
• The cooling gas is R410A. According to the installer’s guide for my AC (page 34), the equilibrium temperature is 4°C with pressure 116 PSIG on the evaporator, and 50°C with 429 PSIG at the condenser (AC unit working as cooler). These figures are possible to derive, because there are typical temperatures of the refrigerant at the end of both coils: The environment’s temperature at the end of condenser’s coil, and some 15°C at the evaporator’s (?). This can however be deadly wrong if either coil (or both) don’t function properly, most likely due to poor ventilation (dirty filters, obstructions, poor ventilation path indoors etc.).
• The transition from high pressure to low occurs at the metering device, which is basically a narrow pipe. TXV / TEV valves are commonly in use. In a typical in/outdoor unit setting, the metering device is indoors, next to the coil. This means that the refrigerant flows in the pipe towards the indoor unit as a compressed fluid — this is referred to as the “liquid line” and is therefore the narrower and hotter pipe. Narrower, because the flow is slower and the refrigerant is expensive. In the other direction, the refrigerant flows as a gas, in the wider, cooler pipe. It’s a bit confusing that the hotter pipe is the one containing liquid, but it’s all a matter of pressures.
• Note that in both coils, the higher part is hotter: In the condenser because hot refrigerant is pushed from above, and it cools down as it travels downwards. In the evaporator, the fluid arrives from below, and travels upwards as it heats up. Consequently, in both coils, a physically higher transition point between fluid and gas inside the coil means a higher pressure — because the temperature there is higher. This is how the fluid levels even out between the condenser and evaporator: In steady state, the compressor generates a constant pressure difference and flow on the gas side, which works against the metering valve and differences in altitude. By conservation of mass, there must be a certain amount of fluid in the system to accommodate the existing amount of refrigerant (to complete the amount that is in gas form). If the fluid level rises on one coil, it has to drop on the other. But since a rising fluid level also means a rise in pressure, it causes more pressure against the metering device as well as the compressor. So a rise in the fluid level makes the coil push harder fluid downwards, and gas upwards making refrigerant to travel more towards the other coil, and the fluid level to drop on the current one.
• Another way to look at it: The pressure difference imposed by the compressor dictates a difference between the temperatures of the liquid-to-fluid transition points of both coils. Well more or less, because the pressure to boiling point relation isn’t linear. So given the amount of refrigerant in the system, the fluid is distributed in the segment from the condenser’s coils bottom, through the liquid line and the metering device to the evaporator coil’s bottom. The levels of the fluids stabilize so as to satisfy the temperature difference imposed by the compressor.
• However if there is too little refrigerant (a leak…), then this temperature difference relation can’t be satisfied. The result, say people out there, is bubble noise in the pipes and accumulation of ice at the outdoor unit’s wider pipe.
• The metering valve is designed to create a pressure gap with fluids, so it the pressure difference is smaller when gas runs through it. The compressor drops the pressure in the (wider) gas pipe, causing the temperature to drop well below zero, and ice accumulates.
• The viscosity of R410A is more than ten times larger as a fluid than as a gas at 10°C, so if it reaches the metering device as a gas, it flows through much easier. Hence if there isn’t enough refrigerant in the system — that is, the segment from the condeser coil’s bottom to the metering device isn’t filled with continuous liquid — gas will travel quickly through the metering device, causing a pressure drop in the liquid line, which even more gas to evaporate in the liquid line (creating bubbles that are often audible).
• Note however that accumulation of ice could be just the result of poor ventilation of the indoor unit, for example due to dust in the filters: If the gas isn’t warmed up enough in the indoor unit, its overall temperature cycle drops, and it reaches the outdoor unit very cool.
• How do you tell? Well, air condition guys ask about those filters every time for a reason. In addition, inverter AC systems have temperature sensors before, in the middle of and after the coil in both indoor and outdoor units. This way, the microcontroller can tell what the fluid level is on both sides. If it’s too low, odds are that it will correctly detect that situation and issue an error code on the user panel, and more accurately with a blinking LED on the controller PCB, either the one indoor or outdoor. It’s a good idea to download the installer’s manual for the specific AC model, if you’re brave enough to open your AC on a hot summer’s day.
• “Heat pump” is just the same of an AC that can also do heating.
• In English, HVAC is a good searching keyword for air conditioning.

Videos

• Youtube videos to watch: An overview, the cooling cycle on a training model, how to charge a system (“fill gas”) with some theory, and a more hands-on video on charging a system. This channel seems to be helpful.

FPGA and Linux and all that hi-tech stuff is nice, but nothing compares to the self pride of getting a simple plumbing job done right. So this time it was about installing a pressure gauge under a bathroom sink, between the water outlet for the faucet’s cold water and the faucet itself.

No need to tell me the reading is valid only if the taps are all closed. Anyhow, this is a simple task if you happen to have a Tee fitting that happens to match the stuff that is supposed to connect to it. If not, go find adapters. Or another Tee. If you’re a plumber, you probably have a large box with stuff to try around. As I’m not (the pipelines I usually deal with are digital register pipelines), the trick is to define the exact parts needed, and find them on AliExpress or Ebay. Or maybe even at the hardware store. The latter option turned out pretty difficult, as these parts are cheap, the motivation to help is accordingly, and if I can’t define what I need exactly, it’s a lost battle. So I ordered the stuff from AliExpress eventually. And I got it right.

So here are the notes to myself for the next time I’ll need to do something similar.

The standards

Spoiler: In Israel, everything follows BSP. A former British colony, after all.

Pluming is a local thing, performed by local people, depending on their local hardware stores, with a “give me that thingy” kind of communication. It’s therefore quite difficult to find exact definitions for plumbing fittings. It goes by “see if it fits”.

For threaded fittings, terms like ½” and ¾” are often used, but they refer to nothing measured on the piece of metal itself. These figures used to tell the inner diameter of the pipe itself, but that doesn’t work anymore. So if you want to measure a fitting and tell what it’s called in the market, you need to go to the standard tables.

And here comes the real fun. There are mainly two standards for pipe sizes, which detail the dimensions for the pipes and threads. It seems like the most common ones in Israel (and Europe) follow the British Standard (BSP), but there’s also American National Standard Pipe Thread standards (Often referred to as Nominal Pipe Size, NPS or National Pipe Taper / Thread, NPT).

Sometimes IPS (Iron Pipe Size) is mentioned, but it usually means NPS.

The two standards are incompatible, despite similar terminology and measures. In particular, the thread pitch doesn’t match between the two standards. But there’s also the thread form: American goes with Sellers, which has sharp edges, and British with Whitworth thread form, which is a sine wave shape. Not that I can tell the difference just by looking. So if you try to mix British with American fittings, screwing will probably be difficult, and it won’t hold pressure well, if at all.

Either way, for historical reasons, the inch number used in these standard matches none of the measured diameters of the pipe: Neither the inner or outer. The OD, outer diameter, is the easiest to measure, and should be compared with the standard.

So the main headache is BSP vs. NTP (or NPS, IPS, MIP, FIP and all other abbreviations meaning “American”).

And then we have this thing with DN sizes. For example, DN15 means ½”, and DN20 means ¾”. Even though these were coined for the American standard (and listed on Wikipedia’s page for NPS) it seems like they’re also used in context of BSP. So if a product is listed with a DN number, it probably means nothing on which BSP vs. NTP.

Actual measurements

This is what I measured on my own stuff.

• The tap for my washing machine is a ¾” according to the manual, I measured 0.97″ outer diameter (1.05″ per standard). Apparently washing machines go BSP.
• A typical shower head has a ½” fitting, not clear if American or British (for this size, it seems like NPS and BSP are roughly the same).
• My supply stop valves (those wall taps for bathroom faucets) are 3/8″ (measured 0.64″ outer diameter). In Israel, these wall-mounted angle valves are called “NIL taps (ברז ניל)”, which most likely refers to the German company NIL, and therefore conforms to BSP.
• The pressure gauge is an ¼” (measured outer diameter 0.5″).

Iron and brass

It’s pretty well known, that if brass fittings are used on iron pipes, or if these two metals are mixed in any other way, the iron will corrode rapidly (within a few years), as they work together as a battery. So the material is crucial.

In Israel, all valves, taps and faucets are made of chrome or nickel plated brass, and is therefore OK for use with brass Tees and adapters.

“Teflon” tape (or PTFE)

When there’s no rubber ring sealing, teflon tape is applied on the thread. It works better when there’s a hard end to the screwing, as the force of the end works on the thread and the teflon applied to it. But it can work well otherwise.

It’s 20 rounds around, or it won’t seal. Apply evenly on the thread with slight tension. The direction is as for the turn direction while fitting, i.e. the circular motion will tighten the “teflon” even more (and not unwind it). Don’t cover the few first threads (the end of the pipe) for easier fitting. If the fitting torque is easy all the way, it’s not going to seal.